Under skydd av en våtmark

Vattnets yta går sönder när två fåglar flyger längs den. Det är arga röster.

– De är sothöns. Det verkar vara ett uppvaktning på gång, två hanar och en hona, säger Bird-Life Kanta-Tavastland medlem och fågelentusiast Heli-Kirsi Pekkarinen kikare och en kamera runt halsen.

Vi är Pekkarinen och hennes man på Sammalistonsuo fågelobservationsplattform Jarmo Lindstedts med. Sammalistonsuo är ett torvtäktsområde nära riksväg 54 i Riihimäki. Området kallas också fängelsefälten, eftersom det fram till 1972 tillhörde Riihimäki fängelse, tills fälten såldes till Vapokoncernen. För närvarande är träsket en del av Vapo-koncernen, men det ägs av Kekkilä Professional.

Den i området byggda våtmarken med dess vattenbassäng är en värdefull rastplats för fåglar och ett utflyktsmål för fågelskådare. I vår ska det bredvid utsiktsplattformen även byggas en häckningsstuga för ladugårdssvalor som sedan några somrar häckar i lätt sönderfallande jordhögar.

– Det här är en av de bästa fågelvåtmarkerna i Inre Finland i södra Finlandsregionen. Det här är ett fridfullt stort område med vatten, skydd och mat för fåglarna, säger Pekkarinen.

Vi vilar och äter i mossmossen

Du kan observera fåglar i Sammalistonsuo året runt, men våren och hösten är de absolut bästa årstiderna, då flyttfåglarna är i rörelse.

– Området erbjuder flyttfåglar mat och en plats att vila på, säger Pekkarinen.

– Jag antar att det är gåshud just nu! Gässen som vandrar norrut och till tundran brukar vila några veckor i mosskärret. I år har det blivit tusentals gäss.

– Flyttningen av fåglar startar redan i slutet av februari. Det är då de tidiga sjöfåglarna kommer till smältpunkterna vid kusten. Fåglar återvänder från sina övervintringsplatser när mat finns tillgänglig, insektsätande fåglar är de sista som kommer. De första vadarna börjar sin återvandring redan i månadsskiftet juni-juli då en av mammorna stannar för att ta hand om ungarna, berättar Pekkarinen.

Vid tidpunkten för intervjun i april listar Pekkarinen och Lindstedt de arter som är synliga från observationsplattformen; sångsvanar, måsar, tärnor, sångsvanar, tofs- och piggsparvar och ett par tofsvipor, svartstrupade svanar, doppingar, gräsänder, sothöns, starar, mesar, hackspettar, finkar och duvor. Lite längre bort syns stora vita fåglar och snart flyger en högljudd sångsvan på himlen.

Bland gästerna finns hackspettar, mesar, doppingar och kråkor

På sommaren blir Sammaliston-träsket tystare, när fåglarna på plats gömmer sig för att häcka. På vintern finns de flesta fåglarna i söder. De vanligaste vinterfåglarna i området är hackspettar, mesar, sparvhök och kråka.

Pekkarinen flyttade för första gången på Sammalistonsuos fält redan på 1970-talet och gick ut med sina hundar. Det fanns ingen damm i området då, men mycket plats och lite folk, så det lockade liv.

- Snöflinga, flugsnappare, rådjur, tvättbjörn, räv, älg, utter, för många år sedan till och med en grävling..., räknar Pekkarinen upp de djur som man kan stöta på i Sammalistonsu förutom fåglar.

Pekkarinen började fågelskåda på 1990-talet. Nu fortsätter hon sin hobby tillsammans med sin man.

– Vi kommer hit och stannar på fågelturer i timmar, ibland byter plats, berättar Pekkarinen.

Paret har kameror, kikare och teleskop med sig. Med en kikare kan du se en fågel på upp till en kilometers avstånd.

– Det beror lite på mängden ljus och föremålet; om fågelns storlek, position, flygstil och vad som mer finns i närheten av fågeln, säger Jarmo Lindstedt.

De flesta observationer görs utifrån fågelljud. Det är därför tystnad är viktig när man tittar på fåglar.

– Det här är en sorts mindfulness och består av små viktiga ögonblick när fåglarna är upptagna med sitt eget eller till exempel när kuriparet dansar, säger Pekkarinen.

En mossmosse är naturens skattkammare

Mossmossen är ett bekant område för en stor del av Riihämäkäborna, men få vet vad det är för skatt för naturen. Andra platser som är populära bland fågelskådare i Riihimäki är Juppala-sjön och dess omgivningar, Herajoens fält för vattenintag och vattenreningsverk, Hatlamminsuo och Silmäkeneva-området.

Stora, vilda skogar skulle behövas för ugglor, örnar och hökar. Träd som odlats av skogsbruk är inte lämpliga som häckningsplatser för stora fåglar, eftersom de växer för snabbt och grenarna inte bär upp stora bon. Det är egentligen inte skogar, utan snarare skogsfält, säger Pekkarinen.

– Ett av teman för BirdLife Kanta-Tavastland är skydd av fåglar och bevarande av närliggande natur.

BirdLife Kanta-Tavastland är en medlemsförening i Bird-Life Finland och en lokal fågelskådarklubb, genom vilken du kan få information om fågelskådning, fåglar och delta i utflykter och fågelskådningskurser.

Vilda områden är en väsentlig del av att bevara den naturliga mångfalden. Världens fågelpopulationer har minskat avsevärt, och de främsta orsakerna anses vara förlusten av vilda områden och jordbruksinsekticider. Och naturområden har också stor betydelse för människors välbefinnande.

– Som människor förverkligar vi oss själva på olika sätt på olika platser i förhållande till miljön på den tiden. Här i Sammalistonsuo, i en obebyggd miljö, är människan en del av naturen och skapelsen utan de krav som den byggda miljön ställer på människan, säger Pekkarinen.

Kati Ala-Ilomäki