Luftföroreningarnas effekter på miljöns tillstånd studerades i Kanta- och Päijät-Tavastland med hjälp av bioindikatorer i 304 forskningsområden, varav 13 i Riihimäki. Tallstamlavar, tallkronans tillstånd, grundämneshalter av mossor, barr och humus samt dioxin- och furanhalter i humus användes som indikatorer. Studien finansierades av regionens kommuner och regionförbund samt de anläggningar som orsakar luftutsläpp. Studien koordinerades av Tavastland ELY Centre och Nab Labs Oy ansvarade för genomförandet av studien.
Effekterna av luftföroreningar var tydligast i bioindikatorerna i de mest belastade områdena. I spridda områden var effekterna milda. Lavarnas tillstånd försämrades och antalet lavarter minskade på grund av industriverksamhet, energiproduktion, avloppsrening och avloppsreningsverk i området. Effektens styrka berodde väsentligt på utsläppshöjden: utsläpp som sprids genom höga skorstenar späds kraftigt ut i luften och orsakar inte lika stark lokal belastning som utsläpp från låga.
Utifrån studien var luftkvaliteten i området i genomsnitt densamma som på andra håll i Finland. I Kanta-Tavastland har t.ex. skadegraden på ringorm ökade medan förekomsten av alger minskade jämfört med 2002. Mosans kvicksilverhalt samt kadmium- och blyhalten i humus minskade, men kopparhalten ökade. Områdets emissionsbelastning beskrevs bäst av metallkoncentrationerna av mossa och humus. Höga metallhalter observerades särskilt i Heinola Myllyojas forskningsområde och Riihimäki. De uppmätta bly- och kromhalterna i mossan var högre i området än i referensmaterialen på andra håll i Finland, högre medelhalter observerades för krom, koppar, bly, vanadin och nickel än i humusreferensmaterialen. Metallbelastningen i Riihimäki-området återspeglades i metallhalterna av humus och mossa, som var de högsta för flera metaller i Haapahuhta-området.