Hoppa till innehållet

Maskinöversättning med Google Translate

Foto. Gul tvåvåningsbyggnad.
Vägkantsbyggnader. Foto: Kristian Tuomainen

Den byggda miljön

Ett omfattande järnvägsnät byggdes i Finland i slutet av 1800-talet. Riihimäki var en av stationerna för järnvägen från Helsingfors till Tavastehus som öppnade 1862. Efter hand började en bosättning uppstå nära stationen. I området Rautatiepuisto, som ligger intill järnvägen och stationen, har en hel del byggnadsbestånd som speglar järnvägens historia från slutet av 1800- och början av 1900-talet bevarats.

Finland industrialiserades kraftigt i slutet av 1800-talet. Vid sekelskiftet startade också Riihimäkis glas- och sågverksindustri. Fabriksområdet i Riihimäki Las består av produktions-, administrations- och bostadshus, som huvudsakligen byggdes på 1910- och 1920-talen. Det är en av få nyare representanter för glasindustrin i Finland.

Järnvägsbebyggelsen var också viktig ur militärstrategisk synpunkt och en garnison etablerades i Riihimäki. Byggnadsbeståndet för Riihimäki garnisonsområde har färdigställts huvudsakligen i två etapper, först av ryssarna på 1910-talet och i den kompletterande byggnadsfasen av finnarna på 1950-talet.

Riihimäkis centrum byggdes före andra världskriget och bildar en sammanhängande helhet som väl förkroppsligar 1930- och 1940-talens principer för stadsplanering. De bostadsområden som skapades på 1940- och 1950-talen är typiska för Riihimäkis stadsbild.

  • Den första platsplanen

    Våren 1915 bad de blivande Riihimäkiborna att en del av Hausjärvi skulle förvandlas till den tätbefolkade bosättningen Riihimäki. Landshövdingen var sympatisk med projektet och uppmanade Hausjärvi kommun att vidta åtgärder för att omvandla Riihimäki stationsområde till ett tätbefolkat samhälle med självstyre i ekonomiska frågor och ordningsfrågor.

    Den tillsatta nämnden tog fram ett förslag till nödvändiga regler och beställde en platsplan av arkitekt Harald Andersin.

    Andersin utarbetade den första platsplanen, som blev klar i januari 1916. Platsplanen publicerades i Riihimäki Sanomi så att alla kunde lära känna den.

    Andersin arbetade som Uleåborgs länsarkitekt under arbetets gång. Han hade studerat vid Tekniska Högskolan i Dresden och tog arkitektexamen från Finlands Polytekniska Högskola 1907. Högskolan byttes till Tekniska Högskolan året därpå.

    På bilden arkitekt Harald Anders och ett utdrag ur Riihimäkis första platsplan.
    Arkitekt Harald Anders och utdrag ur Riihimäkis första platsplan.

    En annan platsplan

    Genomförandet av Andersins platsplan kom inte mycket längre än till början, då man fann att den inte längre lämpade sig för de snabbt föränderliga förhållandena. Det tätbefolkade samhällets ordningskommitté gjorde kontrakt med arkitekten, sedermera professorn, Otto-Iivari Meurman, som fick sin praktiska utbildning på Eliel Saarinens kontor. Professor Meurman publicerade den första finska läroboken inom området "Asemakaavaoppi" 1947.

    I november 1921, innan församlingsperioden inleddes, var utkastet till platsplan för Riihämäkiborna att granska. På grund av olika förändringar försenades det slutliga färdigställandet av platsplanen tills inrikesministeriet bekräftade den i april 1925.

    I fotosamlingen professor Otto-Iivari Meurman (1890-1994) och ett utdrag ur den av honom upprättade platsplanen för Riihimäki kommun, samt en bild av en miniatyrmodell enligt platsplanen.
    I fotosamlingen professor Otto-Iivari Meurman (1890-1994) och ett utdrag ur den av honom upprättade platsplanen för Riihimäki kommun, samt en bild av en miniatyrmodell enligt platsplanen.

    Källor: Jouko Hoffrén, Kalevi Penttilä: Riihimäki Historia I, 1979, Wikipedia.